Trädgårdsarbete

Jag vet inte om det är för all pollen i luften eller vad det kan vara, men jag tror jag fått ADHD. Trädgårds-ADHD. Eller något annat konstigt. Har jag påbörjat något ute i trädgården fortstätter jag oavsett. Hungrig, klockan mycket, mörkt. Det spelar liksom ingen roll, jag bara fortsätter lika glatt ändå.

Idag tex, har jag flyttat rishögar. Jag började när jag kom hem från jobbet med att direkt fylla bilen med skit som skulle till miljöstationen, åker dit, tömmer, tillbaka hem, röjer framför huset, bär in saker i boden och sen börjar evighetsgörat, flytta rishögar. Klockan är halv sex när jag börjar. Sen flyttar jag rishögar, från ena änden av tomten upp till bilen i andra änden. Jag gör visserligen ett kort avbrott för mat, men sen är det non-stop action fram till kvart i tio.

Jag är uppvuxen med stor trädgård, men det här hände aldrig hemma på den tiden. Visst klippte jag gräs eller flyttade jord åt mamma, men inte tog jag ut mig på övertid. Nu springer jag runt som en manisk trädgårssmurf och sliter här och drar där.

Och det måste vara lite större och grövre jobb. Jag sitter inte och pillar med någon blomsterrabatt, utan jag byter ut jorden i den, gräver och sätter ny kantsten eller flyttar grus. Och jag trivs med det. Jag fattar bara inte riktigt vart energin kommer ifrån.

Tänk om jag kunde rikta om den bara en smula till att dammsuga här hemma, det skulle verkligen behövas, men det går liksom inte. Jag har städ-apati. Drar mig in i det yttersta innan jag tar tag i dammsugaren.

Trädgårds-ADHD och städ-apati, jag låter ju som en balanserad person.

Dagens lärdomar.

Idag har jag lärt mig följande fyra saker:

Passion-chili låter som en halv dum kombination mer är inte så dumt alls. Smaskens faktiskt.


Den lilla biten toapapper man lägger i toan innan man ska göra det stora för att det inte ska plumsa kallas för "fallskärm". Hade jag aldirig hört innan idag.

USB-luckan på mobiltelefonen öppnas från andra hållet (såklart).

Mitt kvinnliga jag är närmre än jag tror. På väg hem idag beslöt vi att ta en snabbtitt inne på intersport när vi ändå åkte förbi. Gissa vem som spontanhandlar tre stora tröjor och två t-shirts, jag. "Men det var ju så bra pris och jag behöver ju förnya min garderob inför våren".

Undrar vad jag ska lära mig imorgon?

En sak vet jag i alla fall när det gäller inlärning, och det är att innan den 18:e nästa månad måste jag lärt mig hur man monterar en ny dragkrok på en Opel Astra, för då är det dags besiktning.

Gnäll gnäll gnäll!

Gnälla är något vi människor är bra på. Även om vi har det bra gnäller vi för det kunde ju varit bättre. Istället för att glädjas åt allt som är gjort läggs det ned energi på att gnälla på allt som inte är gjort. Det spelar ingen roll om det handlar om städning av huset eller om det är arbete utfört på arbetsplatsen. Gnällas ska det tydligen.

En konsult sa till mig en gång:
Gnäller gör oftast de som har för lite ansvar

Och jag tror det stämmer.

Ett knep kan vara att tänka ett steg längre och sätta sig in i motpartens situation.
Ta tex en sådan sak som försäkringskassan, hur många har inte varit irriterade på deras handläggare och handläggningstid.

Men hur ser verkligheten ut för en handläggare? ska vi gissa att han/hon arbetar på en arbetsplats betalad av skattebetalare som även den drabbas av neddragningar. Att organisationen "slimmas" och 10 personers jobb läggs över på 8. Lägg till det ett datorsystem fullt med buggar i vilket man tvingas att jobba i.

Sist av allt ska man överföra information och data från diverse blanketter där folk själva fritolkat både fråga och svar, lämnat några rader obesvarade och fyllt i andra, istället för att faktiskt ta sig tid och läsa på om vad som frågas efter och varför.

Usch, jag har verkligen inte lust att arbeta på försäkringskassan. Jag är väldigt nöjd över mitt jobb. Det vi gnäller på där är att ingen kommer ihåg att sätta på kaffebryggaren i tid till fikat, utan vi får ibland vänta upp till fem minuter.

Det är vad vi gnäller över.

Olika bloggar

Det händer inte så ofta, men när jag får tid tycker jag det är kul att "surfa runt" lite bland olika bloggar. Jag brukar göra så att jag nyttjar mig av följare. (Följare är trevligt, jag fick precis en ny häromdagen, välkommen Linda). Jag gör så att jag klickar på en av mina följare och läser hans/hennes blogg, och klickar mig sedan vidare genom att klicka på någon av hans/hennes följare osv.

På det viset klickar jag mig fram från följare till följare. De flesta bloggar jag stött på skrivs av kvinnor, som ofta är hemma med barn. Sen finns det folk som bloggar med utgångspunkt från olika händelser de råkat ut för i livet. Genom att dela med sig får de också mycket tillbaka av andra som varit i liknande situationer. På det viset är bloggandet lite fint tycker jag. Ingen behöver vara ensam, det finns alltid fler därute.

Men idag hittade jag en blogg bara sju följare bort som inte handlade om blöjbyten. Den baserade sig mer på "sovrumsgolf". Och inte hade killen något vidare lokalsinne heller, för där han hade stoppat in sn¤££€n ska den definitivt inte vara!

Egentligen ska jag väl inte vara förvånad med tanke på hur nätet ser ut i övrigt. Men jag hade ju aldrig gissat på att det bara låg sju följare bort. Det här ska väl ändå klassas som ett av nätets lite bättre hörn, eller? Men, men, även nätet är väl ett snitt av medelsvensson.

Hmm, det lyser i ett av grannhusen lite längre bort. Undrar vad de gör...de kanske bloggar de med ;)

Skruvat

Nu när vi fällt två träd samt tuktat en stor idegran har vi förutom massor med ris på tomten en hel trave med huggen ved. Två travar närmare bestämt. Uttryckt i volym 2.4kubikmeter. Det är rätt skapligt. Särskilt med tanke på att vi inte har någon eldstad, alls. Varken inne eller ute. Vi har en liten kolgrill, men det är allt.

För att råda bot på detta gjordes ett besök på Jula där nedanstående kombinerade grill och eldkorg inhandlades.



Korgen (made in china) säljs förstås i ett platt paket tillsammans med en instruktion som i fem enkla steg förklarar hur alla metallbitar blir en grill och eldkorg. För det första är alla enstaka metallbitar inslagna i plast, vilket blir väldigt mycket plast ivägen när grejerna ska skruvas ihop.

För det andra är det just skruvandet. Alla små silverblänkande knappar på bilden är en skruv med tillhörande mutter. Totalt är det 72st. De första 53 var rätt roliga men allt roligt har en gräns och där ungefär var den nådd. Det minst roliga var när jag var på skruv 67 och insåg att det bara fanns två skruvar kvar i påsen. Det saknas tre skruvar!!!

Jävla kineser att inte kunna räkna! Var min första tanke. (jupp, människan blev lite rasistisk där). Ska jag behöva skruva isär eländet igen, knöla ned i kartongen och åka tillbaka till butiken och säga "Det saknas tre skruvar, jag vill ha dem eller få en ny". Jula brukar inte strula med reklamationer, men det är den där orken som saknas hos mig. Jag vill ha hela och rätt grejer från början.

Frustrerad börjar jag röja upp all plast och kartong och upptäcker då en liten påse. I en liten plastpåse med en handslagen knut finner jag sex stycken exakt lika dana skruvar som jag saknar. Någonstans längs paketeringslinan i Kina har de uppenbarligen en liten kontrollstation som väger alla skruvpåsar och kompletterar paketen vid behov med en liten extra påse skruvar, kontrollerat, plockat, packat och knutet för hand.

Ett litet tecken på att Kina börjar få känsla för leveranskvalitet? De blir starkare för varje dag. Kanske dags att lära sig mandarin.

(När alla 72 skruvar var på plats var det bara att gå igenom och efterdra sen var det färdigt. Återkommer med pyrotekniskt resultat när vi haft premiäreldning)

Det lilla extra!

Igår strulade tekniken för mig så jag kunde inte dela med mig av dagens äventyr. Men nu verkar det fungera bättre.

Jag är väl inget större fan av offentliga toaletter men ibland är det nödvändigt att göra ett besök på en sådan. Och den här gången var upplevelsen riktigt trevlig. Förutom att ha någorlunda städat, bjöds det även på en slurk vin under besöket.

Lite California Red, inte dumt alls.

En liten klunk medan "ettan" utförs, eller en två tre, ja kanske fyra klunkar till och med om det är "tvåan" som är aktuell. Det fanns inga styrande lappar om hur mycket eller hur lite man fick ta, utan det är samma regler som för en framsatt godisskål, civiliserat beteende.

Och det är nog det som besöket kände, civiliserat. Här står vi inte och skiter med byxorna vid knäna bakom någon gran i urskogen, här gör vi "tvåan" och tar lite rött. Vad jag saknade dock var lite Mozart ur högtalarna, men det kommer nog, det är jag övertygad om. Civilisation, det går inte av för hackor.

Öppna landskap?

Nu är det fredagskväll och jag har fått i mig en hel pilsner. Det betyder att så fort det blir dåligt på tv, sätter jag mig med min gitarr och delar med mig till omgivningen svenska kulturskatter.
Just ikväll sjöng jag epos av Lars Winnerbäck och Ulf Lundell. Öppna Landskap närmare bestämt.

Jag söker på spotify och hittar en tecno-version av öppna landskap. Jag tar en klunk öl till, skrattar och headbangar. Tänk att det finns folk som på allvar menar att detta ska vara sveriges nationalsång. Har de aldrig gått i skolan och fått lära sig att 90% av sveriges yta är täckt av skog.

det är först när Lundell sjunger:

"Jag trivs bäst i lummig barrskog,
nära sumpmark vill jag bo.
Flera månader om året,
så att själen mörkt kan bo.

Jag trivs bäst där skogen susar.
Och kottarna får fart.
Där kråkorna flaxar högt i skyn
och kraxar underbart.

Där binder jag en krans av sly
Och lägger den vid närmsta gran.
Där ekorrn' sitter och ät frön å flarn,
innan örnen kommer å tarn'

Jag trivs bäst i lummig barrskog,
nära sumpmark vill jag bo.

Då kan jag hålla med om att vi har en ny nationalsång.

Böghumor

Ikväll har vi varit och tittat på Jonas Gardell. Vi gjorde mer än tittade, vi lyssnade också. Ett tips när man går på föreställning med Jonas Gardell på scenen. Sitter man på någon av de två främre raderna bör man ha regnskydd på sig. Saliven sprutar friskt ur truten på karln när han talar. Han påminner nästan om en liten fontän-staty som precis fått slut på vatten och bara står och småspottar istället för att ha en stadig stråle.

Vi satt inte så långt fram, även om det var tillfällen när jag gjorde mig beredd att ducka. Men han spottade inte bara saliv, han sa en hel del roliga saker också. Och när vi sitter där och lyssnar på hans roliga påhitt blir jag lite avundsjuk.

Han är homosexuell och får därför dra bög-skämt. Han tillhör en av de grupper i samhället det är lättast att skämta om och han får skämta om dem eftersom han är en av dem. (kanske därför han är så rolig? Nej, han har mer talang än så, men ändå).

Jag vill också dra bögskämt, men nu är jag ju uttalat heterosexuell så det är inte lämpligt enligt de sociala regler vi har i samhället idag. Jag får dra skämt om någon av de kategorier jag själv tillhör, typ mekanisk ingenjör, men det är inte lätt.

Hur många ingenjörer går det åt för att byte en glödlampa?
svar: en.
Vad kallar man en blond ingenjör?
svar: ljushårig.
Hur ser man att en ingenjör har varit i kylskåpet:
svar: det gör man inte.

Ni ser, det går inget vidare. Men det är inget jag muttrar över nu, även om skämten är så dåliga att man skruvar på sig. Nej, nu ska jag krypa till kojs, känner att få sova lite är ett dragande moment.

Sjit

Snö och två plusgrader ute...hmmm. Härligt morgonväder att ta sig i till jobbet. Dessutom är jag sjuk. Sjuk så att det känns i kroppen men ändå tillräckligt välmående och feberfri för att gå till jobbet. Lönen ligger en dag bort och det är slut på filmjölk, leverpastej och ägg.
Suck, hur hårt man än jobbar på det bir det aldrig värre än I-lands problem.
Nej, nu ska jag gå till jobbet och retas med min kontors-kollega, sånt piggar upp!

Ska det här vara demokrati?

Nu blir jag upprörd! Har ni läst det här?! De rödgröna tycker att Stockholmarna ska få rösta om nya "förbifart stockholm". Jag då? Jag är också skattebetalare. Och jag är av den åsikten att motorväg ska vara ett snabbt och smidigt sätt att förflytta sig med bil.

Det kan man göra i hela Sverige idag utom de fall färden råkar gå genom vår huvudstad. Särskilt om man råkar vara i höjd med huvudstaden vid 17-tiden. Då åker man inte på motorvägen längre. Då står man still på motorvägen. Ironiskt namn "rusningstrafik".

Jag tror det är vi och Albanien som inte har ringled runt huvudstaden idag. Och jag irriteras varje gång jag är tvungen att ta mig genom stockholm, för att ta mig norr eller söder ut. Stockholm är ingen huvudstad, det är en vägpropp.

Kritikerna säger att en ringled inte skulle lösa några problem utan på sikt fortfarande ge stockholmarna trängsel.
Det skiter väl jag i. En riktig förbifart går såpass långt runt stockholm att stockholmarna aldrig kommer använda den. Den är till för oss övriga som bara är på vägg upp eller ned genom Sverige.

Men visst borde lokalbefolkningen i stockholm få lite att säga till om. Det lär ju ta lite pengar ur deras kommunkassa, samt att de är de som får avstå med mark till en ny ringled. Sedan kan det ju bli så att andra vägprojekt i staden blir lidande till förmån för en ringled de inte kommer nyttja.

Men sånt är livet, hååårt! Får norrlänningar stå ut med att staten lägger hus, byar och unik natur under vatten med kraftvattendammar för att de stora städerna söder över vill bygga ut antalet gatlyktor, får storstaden punga ut med några kilometer väg för bättre fart genom Sverige. Man får titta till den svenska helheten!

Därför säger jag "Mera förbifart och rösträtt åt alla!"

(Det är väldigt lätt att ha åsikter när man är partisk och inte hårt drabbad. Därför tänker jag i framtiden även ta upp, barnuppfostran, olydiga hundar, husvagnar i trafiken samt vad som är god smak och inte).

Schenker, schenker schenkenberg.

Känner ni igen honom? Marcus Schenkenberg som slog igenom på 90-talet med sin tvättbräde-mage och coola blick.

Idag hade jag nämligen lite tråkigt på kontoret. Har jag tråkigt har jag svårt att koncentrera mig. Tankarna flyger så lätt iväg på annat som jag definitivt inte har betalt föra att tänka på (nej, inte nakna fruntimmer, lite arbetsmoral har jag i kroppen). Jag stirrade ut genom fönstret och fick syn på en lastbil från schenker.. och därifrån kom jag att tänka på Schenkenberg...

Även om han fick de flesta flickor att drömma sig bort lite i tankarna stod han inte särskilt högt i kurs hos oss killar. Vi hade två ord för honom. Det ena var fjolla. Det andra var ett samman satt ord, spänn-slem. Detta har naturligtvis inget med den svenska avundsjukan att göra. Schenkenberg var en fjolla, så var det.

Personligen förstod jag ju varför han fick vara med på bild, men han hade alltid samma blick och var alltid tvungen att visa överkroppen. Sen var det liksom inget mer. blick och överkropp i olika poser och kläder. Kort sagt en uppblåst fjolla.

När sedan fångarna på fortet blev populärt var han med i ett avsnitt. Då besannades bara mina fördomar ännu mer. Musklerna verkade vara fejk, för han tog aldrig i ordentligt, fick inte bli skitig i håret och rädd att bryta naglarna osv.... fjoll! Och därmed var han "fjollstämplad" i min värld tills jag för något halvår sedan såg "Berg flyttar in", då Carina Berg spenderar en dag med någon kändis och interviuvar.

Och då plötsligt verkar karln vettig. Ok, det var visst första gången jag hört honom yttra sig någonsin sedan jag såg fångarna på fortet (där han inte sa mycket). Han verkar ju ha båda fötterna på jorden och vara trevlig..... den där fjollan.

Sen tänkte jag tillbaka om att han var fjollig i fångarna på fortet. Här har vi en man som tjänar miljoner med dollar på sitt utseende. Utseendet är hans enda inkomstkälla, och den inkomsten är inte liten den. Som jämförelse kan jag säga den enda inkomst jag fått på mitt utseende var när jag i lumpen lyckades le mig till en överbliven torr kanelbulle av mattanterna i köket.

Och vad gör han. Han riskerar ALLT genom att springa runt på ett gammalt fransk fängelse med små dvärgar, bli inlåst i en cell med halkit golv, hårda träklossar och allt annat som kan slå ut tänder, repa ansiktet, eller ge ett duktigt skrubbsår. Allt med en galen dalmas skrikandes utanför "SJUUU NYCKLAR, NI MÅSTE HA SJUU NYCKLAR!

Det är fan inte fjolligt.. det är rock n' roll det! Vad kunde programmet ha? sjuhundratusen svenska trötta tittare. Vad är det ? Minst dubbelt så många såg honom i ellos-katalogen. Men det skiter Marcus i, han slänger sig handlöst in i nästa cell med vetskapen om att det kan göra honom arbetslös från nästa foto-jobb. DET är att offra sig för laget!

Min svärfar: "Den galne arboristen"

Här har det hänt grejer jäklar. På bilden nedan ser ni vad som hände förra fredagen. Det är jag och min far (mest min far) som tagit ned en stor gran i ett hörn av tomten. Eftersom far har jobbat i skogen, har han kunskap, erfarenhet och framförallt utrustning. Därför fick han uppdraget.

Rollerna håller i sig 5 eller 35 spelar ingen roll. Det är pappa som sågar och jag som får dra undan pinnarna.

Bakom oss i bild står det en idegran och bakom den en tall. Det syns inte i bild men tallen lutar över grannens tomt. Därför ville min far inte fälla tallen samtidigt som granen. "Jag vill ha ett wire-spel och lite andra grejer för säkerhets skull innan jag fäller tallen. Grannen kanske inte blir överlycklig av att få en tall rätt över prydnadsträd och komposter"Sa han.

Svärfar har inte såna bekymmer och betänkligheter. Min svärfar är "den galen arboristen" fick jag lära mig denna helg.
"Den tallen, tar vi ned, inga problem. Har du ett rep och en stege så fäster vi det en bit upp och drar när vi sågar så klarar det sig".

Förutom att vara en galen arborist har min svärfar (57bast) nedsatt rörelseförmåga i vänster del av kroppen efter en stroke för typ 25 år sedan (jupp han var ung då det hände). Men det har aldrig hindrat honom. Han ställer stegen mot tallen och tar repet i ena änden då jag säger:
-Ska jag som är ung och vig klättra upp???
-Äh, här sliter vi ut en generation i taget, säger svärfar redan halvvägs upp på stegen. Trots den nedsatta rörligheten, klättrar han så jäkla högt det bara går och leker sedan trädkramare i ett antal försök att få repet runt stammen.

När repet väl är fäst, tar han sig ned, skuffar undan stegen, greppar den elektriska motorsågen och frågar "Ska du eller jag?"
-Eh, kör du, säger jag.
Det behövde jag inte säga två gånger. Nästa sekund håller han på med fällsnittet och en 40sekunder senare drar trädet i backen (åt rätt håll) med mig dragandes i repet.

Kommande 10 minuter fäktar sig svärfar genom den fällda tallkronan och förvandlar hela furan till 30cm vedstumpar.
-Nu känns det som jag är värd en pilsner, säger han när det är klart (och det var han faktiskt).

Sedan ber jag honom att tillsammans med sin dotter (min sambo) komma överens om hur mycket de ska "toppa" idegranen. "Det fixar vi" säger svärfar.
Som ni kanske ser på bilden är granen hög. "So what" tycker svärfar som ställer två stegar han hittar mot varandra och får på det viset en trappstege (de bildar ett upp och nedvändt V). Sedan ropar han åt sin fru och dotter att hålla i varsin ände medan han klättrar upp. (3meter över marken med fotsulorna).

Inte binder han ihop stegarna eller nåt, utan litar på att två otränade kvinnor ska orka hålla mot om något händer. Det höll på att hända något och stegar och allt är nära att rasa. Svärfar iskallt höst uppe på toppen med grensaxen över huvudet. "Sluta tramsa, jag missar ju grenen"

Sista uppdraget: Ta bort stubben efter granen. "Fixar vi" säger svärfar och tar motorsågen och yxan. Motorsågen går rätt bra eftersom jag dagen till ära kostat på ny kedja för 170kr, servat gjort rent den och fyllt på med kedjeolja osv. klockan 17:32 kommer svärfar tillbaka med yxan och sågen, full med sågspån och en kedja som hoppat av och hänger vid sidan om, likt en salivstäng från en flåsande hund.
"Så, nu är stubben borta, nu är jag värd en pilsner"

Dagen efter att de åkte....

Som sagt, svärfar är lite galen, och mycket effektiv. Jag gillar min svärfar.

Jämför idegranen från 5:e april.

Status svärföräldrar so far...

De kommer 45minute för tidigt och orsakar viss, omstrukturering av aktiviteter (kaos). Svärmor går förvånansvärt ut ut på 7,2ölen.. en burk kvar.
Men läget ändå under kontroll. Alla träd i trädgården står fortfarande upp. Och vi har fan så roligt!

Ny rapport imorgon!

Nästa projekt "Svärförälderbesök"

Så, nu har jag representerat. Det blev sent. Det visade sig vara ett gäng eventuellt potentiella kollegor som gick andra året på någon högskola. Fick en att minnas den ljuva studietiden. Men dagens studenter verkar ha det för gott ställt ekonomiskt. De berättade att de oftast gick och handlade mat på statiol, eftersom det låg närmast (och var öppet 24 timmar). När jag var student cyklade vi till willys och köpte deras största säck med billig pasta och falukorv till extrapris för att ha råd ( att festa).

Men nu är det över med både studenter och representation och det är dags för nästa projekt"Svärföräldersbesök". Så går det när man inte lyssnar utan bara mumlar lite "javisst" när de visar något intressant på tv:n. Så nu kommer de hit båda två i helgen och sover över två nätter.

Svärföräldersbesök är egentligen rätt trevigt, men det kräver jobb av lite annan sort.

Svärmor: Hon ska spela in allt vad amerikanska tv-serier heter på såndär VHS-video. Det betyder jag är tvungen att damma av den lilla fortida elektroniklådan och börja rycka och koppla i alla kablar och sladdar för att få bild och ljud att fungera som det ska med satellitmottagare, hemmabio, playstaion och just VHS:n. Och alltid 2 minuter innan programmet börjar.

Från det inspelade bandet kopierar hon sedan över avsnittet till ett "riktigt" band med alla avsnitten i följd och reklamen bort-spolad. Vi är flera som försökt förklara vitsen med DVD-box men det går liksom inte. Ungefär som att få en vinyl-lyssnare att gå över till CD. Omöjligt.

Svärfar: Betydligt enklare, men man får se upp, det kan gå undan. Förra besöket sov de över en natt. Det gick då åt en halv platta starköl, kompostkvarnen blev ihjälkörd, whiskeyn tog slut och två mindre aspar vid garaget var ivägen och bara försvann "poff".

Ni hör, det drar ihop sig mot en actionhelg!

Representera

Igår kom chefen in på mitt rum och sa att vi skulle ha besök på firman och att jag skulle vara med och "representera" vid middagen på kvällen. Han sa att han tyckte att jag var lämplig för den uppgiften. Kul att höra att man duger till något på jobbet (min chef måste ju vara lättlurad). Sitta ned vid ett bord, äta och le, samtidigt, räknas det som simultanförmåga? Måste det nog göra när det gäller oss karlar.

Representationen är imorgon. Jag frågade min chef om klädkod. (Känns ju bra att veta om man ska klä sig i kostym eller jeans. Nu när maten ändå är gratis kan man ju försöka bjuda till lite). Han ryckte lite på axlarna men hänvisade vidare att jag skulle maila en chef uppåt och fråga.

Höga chefer har mycket att göra och svarar därför kort och effektivt på mail.
Klädkod: Ledig
Det var hela mailet jag fick till svar. Lite irriterande kort nästan. Tänk om man skulle ta honom på orden och irritera tillbaka lite. Bara för skojs skull och se om han har humor.

Hmm.. lediga kläder, kläder som inte är upptagna (uch den var dålig). Löst och ledigt har man ju hört talas om. Kanske ska dyka upp i säckiga kläder. Alternativt kläder som jag har när jag är ledig och går hemma och fiser mellan soffan och spisen, mysbyxor och luvtröja.

Eller ska jag vara så tråkigt att jag stryker en skjorta och trycker ned i byxlinningen. Hawaii-skjorta kanske. Nej just ja, jag skulle ju bjuda till nu när maten var gratis. Hmm, jag kanske nöjer med förrätt bara.... vi får se :)

Trött!

Wow var jag trött igår! kazonk, som om någon hade slagit mig med något hårt i bakhuvudet somnade jag i tv-soffan. Det kan ha med att göra att jag faktiskt var på det där gymmet igår. Jupp, ni läste rätt, Gustav gick dit. Antingen kan man spendera sina dagar bakom en datorskärm och gnälla över att midjan växer, eller så kan man knipa sina tangenter (heter det så, knipa tangenter?) och faktiskt göra något åt det.

Jag valde att göra något och jag vet inte riktigt vad det var av alla övningar som riktigt gjorde det, men klockan nio igår kväll var jag tröttare än en småbarnsförälder. Ruskigt.

Annars har jag ägnat mig åt maskinvård. Jag har nämligen lånat mammas motorsåg. Lillebror säger att den är trasig sedan han använde den senast. Därför köpte han sig en ny egen att ha när han är ute hos mamma och hjälper henne med ved. Han tycker inte om när saker plötsligt slutar fungera efter flera dagars användning non-stop. Grejerna ska funka, och funkar de inte köper han nytt.

Dock är min bror inget tekniskt geni vilket han villigt erkänner. Han kan tanka och fylla på tändstiften, men där går gränsen även för honom.

Men hör och häpna. Efter att ha öppnat sågen, gjort rent den från allt vad sågspång och tjär-olje-kladd heter, borstat och olje-behandlat, spänt och slipat kedjan samt fettat in topptrissan går sågen som en virvelvind.

Undrar hur lång tid det tar innan hans nya såg går sönder. Då ska jag köpa den billigt av honom. Han lär ändå bara tycka att den är skit.

Mässa och högmod

Idag var det dags för trädgårdsmässa. Hon jag delar brevlåda med har sett fram mot denna dag i flera veckor. Därför hoppade vi ur sängen klockan sju i morse pigga som, (som, som något som är piggt på morgonen). Efter frukost for vi iväg för att vara framme i tid, och det var vi. 09:10.

Idag skulle vi hämta inspiration, uppslag och idéer till vår trädgård. Någon sprang glatt runt och pratade fröer bla bla bla i en monter, kompost i en annan köpte plantor i en tredje (som jag fick bära). Själv gled jag mer som en skugga runt och tittade. Och tittade på vad som fanns...

Det fanns en utställning där ett gäng mellan och högstadieklasser i Sverige tävlat i att göra en specialdesignad fågelholk. Det fanns holkar formade som ägg, utedass, mumintroll och ... ja, det stod på lappen att de fått inspirationen från fiske, men jag ger mig den på att inspirationen kommer någon annan stans ifrån. (Ja, min hjärna är liten, sjuk och vid tillfället i fråga uttråkad)



När klockan var tre hade jag lett åt representanter från svenska pelargonföreningen, lyssnat på föredrag av en gubbe från internationella klematisföreningen, pratat orkide-jord med en fet skåning och sett ofantligt många osmakliga trädgårdsprydnader. Kassarna vägde nu 12,7kg tillsammans och nu hade även min sambo fått nog av ympning och såbäddar, för nu var det dags att åka hem.

På väg hem hade jag bara en sak i tanken. En stor kopp kaffe, liggandes i tv-soffan under en filt.
Men när vi kom hem sken solen och energin flödade till på ett såndärt konstigt sätt. Som vårkänslor, fast utan pubertala hormoner och andra lustigheter. Från någonstans fick jag ren energi och fick för mig att jag skulle hugga upp lite av den gran som min far hjälpte mig att fälla i fredags.

Jag gillar nämligen att hugga ved. Fråga mig inte varför. Det kan vara något i min manliga natur som får komma fram när man med kraft svingar ett vasst stål mot en träkloss som flyger i bitar. Om och om igen. Ett trevligt sätt att bli av med aggressioner. Vissa går på box-pass på gymet, jag hugger ved.

Jag började med några små och de flög sönder som de vore gjorda av frigolit. Jag gick upp i storlek på knosarna och de delade sig under min yxas svingar som ingenting (nästan). Då lade jag upp den största botten-knosen. Vi killar ska ju alltid testa våra gränser, och högmod går före fall, det vet ju alla.
Jag dunkade fast yxan i kubben, vände runt och slog den i hugg-kubben ett par gånger.


Det var dumt. Nu satt den fast. Verkligen fast! J Ä T T E fast! Min kära sambo hör mina frustrerade stånkningar och kommer till undsättning........ med kameran!
-Hur gör du nu då? frågar hon.
-Ringer poolia.....eller hämtar fogsvansen och sågar isär kubben svarar jag.

Med hammare och en mindre kofot är yxan snart loss men det är lite så att man undrar. När slutar vi karlar testa våra gränser? Mognar vi någonsin?

Sjungstjärna!

Jag tillhör en av de där jobbiga människorna som tycker det är skitkul med karaoke, singstar och liknande, särskilt efter visst inmundigande av alkohol. Igår kväll hade jag en gammal kompis, som jag inte sett på ett halvår, över på lite pizza, pilsner och grabb-snack. Det hela slutade med singstar. (för er som inte vet är singstar ett tv-spel där man ska sjunga med i en låt i mikrofoner. Spelet analyserar hur väl man hållt tonen och poängen ges därefter).

Vi avverkade ett gäng med svenska schlagerhits och stämningen var på topp när vi skulle gå in på 80-tals hitsen. Men där dog det. Pga en incident vid en tidigare festlighet hade skivan blivit lite repig ute i kanten vilket tydligen var just det stället som behövdes för att få igång hela spelet.

Allt bara dog och där slutade liksom kvällen, min vän tackade för sig och gick hem ... när allt nyligen varit på topp (så även den av ölen framkallade snurrigheten). Rackarns! Ingen "Janne Lucas växeln hallå".

När jag vaknade i morse mådde jag faktiskt bra. Låg och drog mig lite tittade på klockan och fick sedan ett härligt klassiskt "dagen efter minns först nu vad jag gjorde igår oj det var dumt".

Full och glad blev jag jättebesviken på att skivan var trasig. För att förhindra att detta skulle hända fler gånger satte jag mig vid datorn och beställde en ny "Singstar 80's-hits" för 329kr från discshop. Och det hade väl varit väl om det slutat där.

Men enligt det bekräftelsemail som ligger i min inbox beställde jag också:
Singstar - Svenska Stjärnor 339kr
Singstar - Pop Hits (Skandinavisk)299kr
Totalt: 967kr Allt förbetalt via internetbanken. (uppenbarligen gick det bra att hantera bankdosan)

Det är inte illa. Bränna 1000spänn utan att gå ut på krogen en fredagskväll.
Vad jag sa till min sambo?
Men älskling, man måste se det positiva i sånahär saker. När man handlar för såhär mycket är ju frakten gratis :)

Det är jag och Sverker...

Den 24mars gjorde jag ett inlägg om att jag tyckte det var lite omoraliskt av Disney att kränga ett pokerset med Kalle-tidningen. Idag när jag satt och zappade bland kanalerna så dök han upp. SVT:s norrländska konsument-cowboy, Sverker, i ett av sina PLUS program. Och vad tog de upp om inte detta poker-set.

Och tydligen var det här poker-setet bra mycket mer farligt än jag någonsin anade. Det kunde ge allt från obehaglig stämning hemma vid matbordet till spel missbruk på internet, dålig hy och svårt att skilja på mitt och ditt. Barn nuförtiden verkar vara känsliga och övermottagliga för precis allt.

Och ja, det är inte utan att man får lite åldersnojja när man börjar tycka som Sverker.

Men Det är tur vi har Sverker! Han slåss för vår sak och går till botten med saker. Som tex ÄR det verkligen samma must i julmust och påskmust. PLUS ger sig inte i frågan utan tar fram svaret med grävande journalistik och expert-smakpanel. LÄS HÄR Om påskmustens mysterium. Känns skönt att veta att det är det här min tv-licens går till. NOT!

Aj aj usch

Idag fick den stilla sittande ingenjören ett ryck. Hur vore det med lite träning efter påsken och allt ätande. Och vilken är den enklaste träningsformen man kan hitta på i hemmet (förutom zapp-knapp-gympa med fjärrkontrollen) utan att möblera om eller att riskera riva ned några gardiner?

Jo, sitt-upps. Jag har visserligen gjort flertalet på min superhippa pilatesboll så jag är ju ingen gröngöling direkt. Men just renodlade gamla hederliga liggande situps på golvet har jag inget minne av att jag gjort sedan skolgymnastiken.

Det jag minns är att vi skulle ligga på en tunn mjuk matta och göra så många vi orkade på typ 3minuter. På den tiden hann man göra typ massor med sittupps, 50minst och det var bara de sista tio sista som var jobbiga och fick magen att ömma.

Med dessa glada skolminnen i huvudet lade jag mig på rygg på mattan framför tv:n och började spänstigt höja överkroppen. Efter två hade spenstigheten gått över. Efter fyra blev andningen oregelbunden. Efter sju blev andningen regelbunden igen (tack vare en kort paus). Strax innan tio började magmusklerna tala om att "det här är vi inte vana vid". Vid 14 förstod jag varför. 15, 16 och 17 gjorde jag på pin-tjiv, och är man så nära 20 kan man ju inte sluta. 20 är ju typ minimum. Tyvärr kändes 20 väldigt nära maximum.

När jag gick i nian hade vår gymnastiklärare som mål att vi skulle klara 50 armhävningar innan terminens slut. Jag tror jag prövar dem en annan dag.

sms-romantik

Jag har en hemlig beundrare, tror jag. Fick nämligen följande sms på jobb-mobilen:

Godmorgon
du e inte här men jag kysser din kind
En kyss som jag sänder med smekande vind.
Öppna ett fönster å ställ d på glänt,
den vind du känner e kyssen jag sänt.

Eftersom jag är karl och därmed har min egen syn på romantik, var min första tanke: Det här ett såntdär sms som kostar 50kr att svara på typ att man ska bli förvirrad och skicka: Vem är du, kom det här rätt?? och så drar de pengar från ens mobilkonto.

Därför började jag med att Googla numret, utan någon träff. Sedan testade jag eniro, också det utan träff. Jag frågade en kollega vad han trodde och enligt honom var det skit-samma, han skulle jobba.

Eftersom jag fick det på jobb-mobilen är det ju inte jag som betalar, alltså svarar jag:

Vackra ord men har du sms:at rätt?
När jag öppnade mitt fönster hamnade gardinen snett. /G
(jäklar jag kan rimma)

Ännu inget svar, men det är skit samma. Det behöver ju inte vara en kvinna som skrivit sms:et. Kan ju vara en Polsk fribrottare i Bredäng som vill försöka på nytt med förra helgens panikragg på gay-baren men antecknat fel nummer på handlfatan.

Vad min sambo sa? Hon log bara och sa: Jadu ha ha, det där måste ju kommit fel. ingen skulle väl skriva så till dig!?

Vad menas med det här?!?!

Igår var det en alldeles underbar dag. Årets första ute- lunch invigde trädgårdsmöbeln, likaså årets första eftermiddagskaffe. Helt underbart vår-röj i trädgården med blommande krokusar och snödroppar och naturligtvis taggad till max inför den lediga måndagen. Nu skulle det skapas!


Och vad möts man av idag på morgonen. 3cm jävla lapp-mögel över hela trädgården. Ska det vara så? Jag känner mig kränkt av naturen. Mycket har vi uppfunnit men tyvärr har vi inte kommit så långt i vår utveckling att vi har någon väderansvarig än, även om kinas OS-kommité var väldigt nära. De hade i alla fall ansvariga för väderpåverkan.

Men OM det hade funnits någon ansvarig hade han/hon förmodligen varit ihjälslagen eller bytt till hemlig identitet för länge sedan, med tanke på vilket väder vi har haft denna vinter.

Effektivitet

Tiden går fort, men är man effektiv så gör det inget. Vi har under de senaste två dygnen hunnit med följande: Parmiddag i Västerås med övernattning, parmiddag hemma utan övernattningsgäster, heldag i trädgården, påsk-kaffe hos mamma med sånt som kallas familj och släktingar, festmiddag hemma med oxfilé och vin.

Själv tycker jag att det är bra jobbat på 48 timmar och ger mig 4,5 av 5 möjliga.

Hmm inte så bra

Jag var på vår berömda coop butik igen. Där hittade jag den stora korgen med bad-tofflor av vilka jag handlade ett par förra gången. Men den här gången närmade jag mig korgen från en annan vinkel och såg då vad det var för tofflor.



Bad slipper. Vad jag vet så är det engelska och betyder "dålig toffel". Jag har alltså gått och köpt ett par skit-tofflor. Två av dem dessutom eftersom de satt ihop.

Jag som trodde att jag köpte Bad-toffel eller som det heter på engleska Bath-slipper. Skit också. Kan det vara någon i personalen som inte fick godkänt i engleska?
Eller, är det någon i personalen som har massor av humor och tycker om att bråka med chefen?

Jag hoppas på något av det sistnämnda, för jag vägrar erkänna att jag, trots uppmaning, gjort ett dåligt köp.

Lützen

För tre veckor sedan köpte vi en hårdost med vitlökssmak på CityGross. God, men den gjorde inget under för andedräkten, dessutom var den smulig som fan. Därför bestämde vi att den fick bli pizza-ost till förra helgens lördagspizza.

Det blev väldigt mycket ost på pizzan. Såpass att det smälte och rann över ned på ugnsbotten. (Normalt har vi aluminiumfolie på boten, men med varmluftsugn går det inte så bra, den bara virvlar runt som ett höstlöv). Så förutom att det doftade pizza med vitlök, fanns det även en viss bänd ton i bakgrunden.

När vi i tisdags gjorde en snabb fiskrätt i ugn på 175grader blev vi påminda om att vi glömde skura ur ugnen i lördags. Därför sa vi i tisdags att vi skulle skura ur ugnen bara vi ätit färdigt och ugnen svalnat.

Idag gjorde min lilla älskling storbak. Småfrallor i 200grader ett antal plåtar. Någonstans i bakgrunden kan man känna doften av nybakat bröd..... någonstans. Det finns nämligen en annan tung och intensiv doft som ligger tät som en dimma i HELA huset. Det kan vara den av bränd fet gammal vitlöksost... kan vara... men det tror jag knappast.

Vi bestämde ju att vi skulle göra rent ugnen i tisdags. Det måste vara något fel på den, ugnen altså... jag får surfa in elgiganten och se om de har någon bättre. Någon som inte luktar bränt varje gång man använder ugnen.